Bilder från Disneyäventyret

I det förra inlägget fanns inga bilder med från våra dagar i Disneys värld. Det kommer istället i ett urval här:

 

  • P4194121 (640x480)
  • P4194122 (640x359)
  • P4194149 (640x480)
  • P4194162 (640x480)
  • P4194167 (640x480)
  • P4204191 (640x480)
  • P4204195 (640x479)
  • P4204199 (478x640)
P4204199 (478x640)

 

När vi checkat ut från Fort Wilderness igår morse så drog vi ut mot Floridas västkust och mexikanska golfen igen. Vi passerade Tampa, där husbilen ska lämnas på tisdag, och körde ut till Tarpon Springs och en camping där som är den minsta vi varit på i Florida och som inte alls har samma flashiga bilar som vi blivit vana att se.

Vädret har tyvärr varit lite för regnigt jämfört med vår plan som gick ut på att sola och bada de sista dagarna innan slutetappen och tågresan upp till New York. Himlen är klarblå ena stunden och fem minuter senare kommer en regnskur. Nu på kvällen fick vi en fin solnedgång innan det nu har mulnat på igen och regnet smattrar åter mot husbilens tak.

P4224219 (640x480)

Vi har idag även passat på att tvätta och förbereda oss för vad som behöver användas när vi anländer till Manhattan. Enligt väderprognoserna så handlar det där om 12-16 grader och en del regn vilket är det sämsta vädret vi i så fall har haft på hela resan. Men vad gör väl det…

 

I Disneys värld

Förväntningarna hos den yngre delen av familjen har varit stora, för att inte säga enorma, inför vårt stopp i Disney World utanför Orlando.

Våra dagar här kan delas upp i två delar. Den största är den tid vi har varit på den stora campingen Fort Wilderness som är ett enormt område med platser både för husbilar, husvagnar och tält i skogsmiljö. Dessutom finns en poolanläggning mitt i och ett område med hästar där barnen bland annat kan prova på ponnyridning. Att området är enormt kan illustreras med att både K och F sprang fel vid upprepade tillfällen på sina respektive löprundor i onsdags.

När man väl parkerat sin husbil, eller vanliga bil om man nu har husvagn eller tält, så behöver man bara leta upp närmsta bushållplats som ligger vid infarten till varje campingkvarter. Denna buss tar en sedan antingen inom området i en slinga eller till en knutpunkt där anslutande bussar till alla de olika nöjesparkerna och Downtown Disney finns att byta till. Vid Fort Wilderness finns dessutom en brygga med båtar som kör fram och tillbaka till Magic Kingdom.
Vill man ändå transportera sig själv inom området, och inte gå så som vi är vana vid, så har mer eller mindre varje amerikansk husbilscampare även här en golfbil som dom drar runt med inom området. Det är häpnadsväckande att se vissa nya besökare som kommer med sin enorma husbil med en vanlig bil på släp efter och i vissa fall en golfbil på den vanliga bilens flak.

Vårt val av nöjespark var klart redan när vi kom hit. Vi skulle besöka Magic Kingdom under torsdagen när vi dessutom fick en timme på morgonen utan att andra än boende på någon av Disneys resorter fick gå in. Sagt och gjort. Vi gick upp tidigt i torsdags, tog bussen till färjan och färjan till Magic Kingdom där vi stod och väntade en kvart före åtta. Nästan exakt klockan åtta rullar ett tåg in vid entrén där Musse Pigg och hans vänner hälsar oss välkomna till en dag av magi.

Den där timmen på morgonen skulle visa sig vara guld värd ju längre dagen gick. Under den kunde vi åka en massa olika karuseller med hyfsat humana väntetider jämfört med vad som sedan gällde. Förutom karuseller så är det givetvis ett starkt fokus på att barnen ska få träffa sina Disney-favoriter för fotografering och autgrafskrivande (!) i speciella block som man kan köpa. Sedan har varje figur en egen butik där just deras prylar går att köpa.

Trots det extremt väloljade Disney-maskineriet så blir det aldrig så överdrivet och påträngande som vi nog innerst inne hade räknat med. Allt ifrån campingen till det som finns inne på Magic Kingdom håller sig på rätt nivå. Sedan är det ju inte i första hand för åkattraktionerna man beger sig till Magic Kingdom. Där är nivån inte speciellt hög och ska väl inte heller så vara kanske. För det ändamålet är Liseberg ett betydligt bättre alternativ.

Efter 7 timmar och en kvart inne på Magic Kingdom tar vi oss accompanjerade av ett hällregn mot färjan tillbaka till vår husbil. Med oss hem hade vi mängder av souvenirer som alla gick i ett prinsesstema.

Vi bestämde oss också för att stanna en dag längre på Fort Wilderness vilket innebar att vi i fredags hyrde cyklar till barnen för att ta oss runt på området. Förutom lek på lekplatser och glassätning så blev det också ett stopp vid stallet så att både barnen fick ta en ridtur på varsin ponny. Besöket vid poolen på eftermiddagen blev abrupt avslutat av att badvakterna "utrymde" alla bassänger och hänvisade till ett oväder som var på ingång. Regnet kom och höll på en bra stund och vår planerade marschmallow-grillning med sing-a-long och efterföljade filmvisning fick ändrade planer. Istället blev det en avrundning i Downtown Disney och ännu fler butiker och en del fler köp till familjens två yngsta medlemmar.

Husbilslivet i Florida…

… skiljer sig rejält från husbilslivet på NZ. Husbilen är större och därmed bekvämare, med sin automatväxling är den lättare att köra, men eftersom den är både längre och bredare blir det trixigare att ta sig fram med den (och då är den ändå minst på alla campingar vi har varit på hittills). Kylskåpet är större, sängarna bredare och vi har bättre matplats. Det är bra.

Vägarna är både, två, tre, fyra och ibland fem gånger större än vad de var på NZ. Vägskyltningen typ 100 gånger sämre, som gjort för att köra fel med andra ord. Vi har flera olika kartor, ingen är den andra lik, det finns så många vägar att välja på så man blir alldeles stollig. Att passera Miami i rusningstrafik var ett svettig äventyr och då valde vi ändå betalvägen för att komma förbi så smidigt som möjligt.

Även det lilla är stort. Vägarna ut till Key West, som vi hade inbillat oss skulle bjuda på fantastiska vyer utmed havet visade sig under långa sträckor vara lika trist som vilken väg som helst, vi har har liksom redan sett hur många snabbmatskedjor som helst, det var inte det ville se. Stundoms bjöds dock på fin utsikt, till exempel när vi åkte över Seven Mile Bridge. 

P4154022 (640x480)

Campingsplatserna är stora och påkostade med pool, golfbanor, tennisbanor och välsorterade affärer. Husbilarna som finns där är enorma, men vi ser nästan inga människor ute, fast att de är här. De sitter och trycker i sina husbilar. Det är flera dagar sedan vi såg andra barn på campingarna och lekplatserna lyser med sin frånvaro till barnens stora förtret.

Just nu bor vi på en strandnära camping i Ft. Pierce. Det betyder att det inte tar mer än 15 minuter att ta sig dit med bil, samma sak var det på Key West. När vi däremot skulle åka in till centrum i Key West så hade allt det stora blivit pyttelitet och det var lika omöjligt att parkera den stora husbilen där, liksom det var nästan omöjligt att ta sig ut ur staden med dess smala och enkelriktade gator överallt. Den utflykten slutade med att vi istället för att strosa runt i gamla stan hamnade på en sandaloutlet en bit utanför att vips så hade hela familjen ytterligare varsitt par sandaler.

Vår bild av Florida var att här finns massor av fina, fantastiska stränder. Key West blev vi lite lätt besvikna på vad det gällde den saken. Stranden var fin, absolut, men vattnet var grumligt och botten svampig. På väg från Key West stannade vi på berömda John Pennekamp Coral Reef State Park för att snorkla och gotta oss på den berömda stranden. Här var besikelsen total. Stranden var minimal och stenig. Snorkelområdet var inhängnat och vattnet kolsvart och grumligt. N såg en liten färglös fisk och det var allt. M stack ner huvudet i två sekunder och gick sedan upp igen. Och det betalade vi 10 dollar för att få vara med om. Dagens strandbesök har dock varit mer tillfredställande, det bjöd till och med på en trevlig livvakt a´la baywatch som K naturligtvis var tvungen att prata en stund med, om vattensäkerhet på just den här stranden och så. N älskade att leka i vågorna med sin simring och försökte precis som surfarna att fånga de bästa vågorna för att få så bra fart som möjligt. Dessutom fanns det en stor lekplats i anslutning till stranden.

 

  • P4174062 (640x480)
  • P4174063 (640x480)
  • P4174051 (640x480)
P4174051 (640x480)

 

Vi förstår att hela kusten här bjuder på fantastiska stränder som denna men det är väldigt otillgängligt för oss vanliga. Stora delar förvaltas av enorma bostadsområden med flådiga villor och där vågar ju ingen köra in med en stor husbil.

Förutom strandbesök så har dagen bjudit på storhandling. Det var angenämt. Tre personal engagerade sig i vår shopping och kommande besök på stranden. En scannade varor, en packade och en tredje kom med långa förklaringar om hur vi bäst kom till stranden. En av dessa män körde sedan ut vår kundvagn till husbilen och hjälpte F att packa in alla påsarna i bilen innan han önskade oss all lycka till på vår fortsatta resa. Sånt kan man ju leva länge på. Dessutom har vi nu ett välfyllt kylskåp med massor av god mat, det gör också campare lyckliga och trots att allt inte har varit så som vi har tänkt oss här så blir hela Florida förlåtet efter en sådan här dag!

 

  • P4174075 (640x480)
  • P4174085 (640x480)
  • P4174091 (640x480)
P4174091 (640x480)

 

 

Det är ingen vanlig dag idag

Det är N´s 7:e födelsedag!

GRATTIS!

Födelsedagen har firats med sång, paket, hemma(husbils)gjord glasstårta, lekar, bad och en tur på Florida Keys, ända ut till Key West där vi skall stanna två nätter!

N, som under tiden vi har varit iväg har lärt sig klockan fick idag en egen klocka. Detta innebär att vi alla är högst uppdaterade om vad klockan är idag!

P4143974 (640x608)
P4143989 (640x471)
P4143964 (640x397)
P4143957 (640x292)

P4143996 (640x480)

 

Första dagen på det andra husbilsäventyret

Vi kom fram till Tampa igår kväll efter 7 timmars flyg uppdelat på två flygningar och ägnade kvällen åt att äta lite och sedan slappa på hotellrummet där den fria uppkopplingen gjorde att vi kunde kontrollera vår ekonomi och uppdatera lite appar och annat skoj.

Det har varit en aningen hysterisk dag som började med att taxichauffören, som körde oss från hotellet i Tampa till biluthyrningsföretaget, undrade vad det var för ställe vi skulle till i den delen av stan. Det visade sig dock inte vara något fel på själva företaget även om hon undrade varför vi inte hämtade ut bilen redan igår som vi bokat. Vår information om detta hade inte gått fram med andra ord.

Efter genomgång av dokument och bil så var vårt första mål att åka till WallMart och köpa två bilstolar till barnen då det bara finns midjebälten i husbilen. Biluthyraren har slutat med att hyra ut dessa då det är olika regler som gäller runt om i landet.

Att finna ett WallMart visade sig inte vara så enkelt som vi trodde. Efter någon felkörning och koll på andra ställen så kom vi ändå fram till en och hittade vad vi ville ha även om den billigaste varianten inte fanns inne. Vi handlade även mat där som lastades in under tiden som bilstolarna surrades fast.

Vi kom inte så långt förrän N säger att hennes stol lutar och vi får köra in på en parkering och flytta henne så att hon nu sitter på sidan av bilen istället för bakåtvänt som M gör. Frid och fröjd i ungefär en halvminut när vår inhandlade frukt ramlar ner från skåpet som vi lagt den i. Stannar igen och K tror att F glömt stänga luckorna.

På väg ut från den här parkeringen så tar F en lite för snäv kurva och kommer för nära en skylt. Resultat: en repa på sidan av bilen som förhoppningsvis går att gnugga bort. I nästa kurva ramlar frukten ut igen och alla utom F skrattar hysteriskt. Den får ligga kvar i diskhon tills vi stannar någon timme senare…

Efter detta går färden söderut ut i Florida betydligt bättre. Till skillnad mot i Nya Zeeland så går färden här inte på några slingrande bergsvägar utan på tre- elle fyrfiliga motorvägar med en sedvanligt dålig amerikansk skyltning som bjuder in till felkörningar.

Vi passerar St Peterburg och siktar sedan in oss på vår första amerikanska campingplats i Sarasota. Eftersom vi inte förbokat blir vi ombedda att köra in på en parkering och invänta assistans. Denna assistans består av en man i en golfbil som hämtar K och köra henne dom hundra meter det är till receptionen. Hon blir sedan körd tillbaka och vi följer efter mannen i golfbilen som lotsar oss till vår plats innan han vinkar in oss exakt så som han vill att vi ska stå och gör en noggran genomgång av alla anslutningar av vatten, avlopp, el och antennuttag för kabel-tv.

Vi har ju varit vana vid en ganska avspänd stämning som husbilsfarare i NYZ, men här känner vi oss lite underlägsna kan man säga. Runt om oss står husbilar som är stora som stadsbussar och som är utrustade med platt-tv på 40 tum och det mesta som vi har hemma i vårt hus. Något kök att laga mat i, som vi kunde göra i NYZ, är det inte tal om här. Ska det lagas mat så sker det i bilen.

 

P4123904 (640x359)

Inte vår bil

 

 

P4123924 (640x360)

Vår bil…ser ni repan?

 

När vi väl var framme så var vi helt apatiska och gjorde inget på några timmar innan vi samlade kraft och gick iväg till poolområdet där den kvinnliga delen av familjen badade lite. Maten som sedan lagades var nog det bästa på hela dagen och nu ligger vi och myser i varsin sidensovsäck i överslafen samtidigt som barnen snarkar i sin säng där nere-

Imorgon är tanken att fortsätta söderut och tvärsöver till Floridas östkust där nästa stopp blir någonstans ner mot Key Largo.

Är det dags att föda snart?

Med bara drygt två veckor kvar så bärjar pirret i magen att smyga sig på rejält.

Det är mycket som ska ske och inte minst ska arbetsuppgifter bli klara och överlämning av nödvändiga saker ske. Stressen just där är påtaglig.

En annan sak som är högst påtaglig är att nästan alla möten med människor man inte ser precis varje dag har en tendens att börja på precis samma sätt.

- Nu är det inte länge kvar innan ni ska åka va? 

- Nä, det är bara tre veckor kvar?

- Inte mer. Hur känns det då? Har ni börjat packa?

Det är lite som att gå tillbaka till tiden innan barnen föddes och ingenting annat än just den förestående födseln var möjligt som inledning till ett samtal.

Den stora skillnaden är väl att det inte finns en mage att klappa på.

Nåväl. Det är ju ett trevligt och inspirerande samtalsämne så det går ingen nöd på oss precis.

image from www.orbitz.com

Vi har förresten fått boka in en hotellnatt ytterligare på resan.

Vår ankomst från Vegas till Tampa är så sen att husbilen där inte kan hämtas förrän på morgonen efter så det bli en natt på Hampton Inn i centrala Tampa.

Från början skulle vi varit tvingade att boka av husbilen och boka på nytt till följd att det skulle kosta 3000 kronor mer för en dag mindre. Nu löste det sig ändå och det blev bara en hotellnatt i extrakostnad.

 

 

Drömmarna kommer allt närmare ett förverkligande

Nu är det faktiskt mindre än 3 månader kvar till dagen D när planet lyfter från Landvetter för att ta oss ut på den långa resan.

Aktiviteten här på bloggen har inte varit speciellt frekvent. Senaste inlägget är från början av augusti. Men det betyder inte att det inte har hänt något. Alla bokningar är nu spikade och en massa praktiska saker har förberetts och en del är pågående.

Exempelvis har vaccinationerna klarats av till hälften kan man säga. Det återstår en vända i början av december och lite Dukoral att peta i oss när det närmar sig ännu mer.

Efter detaljstudier av reglerna för de olika flygningarna har vi kommit fram till att den stora bagen på hjul som var tänkt att användas är för stor och skulle riskera innebära en massa extra kostnader på resans gång. Istället har ytterligare en riktig resväska införskaffats som komplement till den vi redan hade som andraväska. Till detta kommer vi sannolikt att ta någon mindre kabinväska som checkas in.

Vi har också försett oss med inresetillstånd till USA så att vi inte stoppas på LAX någon gång i april nästa år.

Resan mellan Los Angeles International Airport och Las Vegas var till en början tänkt att klaras av med buss. Men när vi insåg hur pass billigt det var att flyga istället så fick det bli lösningen.

I Las Vegas hoppas vi fortfarande att barnens kusin, som är Au pair i Seattle, kan komma och möta upp oss. Vi får se hur det blir med den saken.

En annan trevlig sak är att vi nu med största sannolikhet kommer att få sällskap under den sista veckan av resan, den i New York, av svärföräldrar som äntligen bokat in i alla fall flygbiljetterna dit.

Det går självfallet att sitta hur länge som helst med olika delar av planeringen för en så här pass omfattande resa som det ändå handlar om. 

En stor del är praktiska förberedelser med bokningar och annat nödvändigt. En annan del handlar om att finna ut vad som kommer att bli så fantastiskt med det hela och vad är då inte bättre än filmsnuttar av olika slag från delresmålen:

Cooköarna

 

New Zealand

 

 

Sydney

 

 

Singapore

 

 

Key West

 

 

På hemmafronten har vi även sett till att säkra upp lite extra genom att ha installerat ett larm med videoövervakning. Detta tillsammans med goda grannar och andra välvilligt inställda släktingar ska fungera som underhåll och övervakning under tiden vi är borta.

När vi nu snart närmar oss december så brukar det gå snabbt i vanliga fall, men nu när även detta ligger så nära efter årsskiftet så börjar det nästan kännas lite pirrigt faktiskt. 

Sex månader kvar till “Den långa resan”

Årets sommarsemester är nästan slut, men det är faktiskt inte mer än ett halvår kvar innan vår långa resa ska påbörjas. Just "den långa resan" är det begrepp som barnen använder när vi pratar om och planerar vad som ska hända.

Den här sommaren har ägnats till mycket förberedelser inför vad som komma skall. Både bokningar och inköp av olika slag, med sikte på februari, har skett löpande.

Samtliga destinationer är nu spikade. Eller rättare sagt är 6,5 av 11 veckor färdiga vad det gäller på vilken ort vi ska befinna oss. Resterade 4,5 vecka består av hur vi ska ta oss runt i Nya Zeeland och i Florida.

För Florida har vi förresten landat i att även där, precis som i Nya Zeeland, ska ta oss runt i husbil. Start och stopp sker i Tampa och sedan är det en rundtur ner till Key West och upp igen. På vägen ska Disneyworld i Orlando passeras där vi ska bo på Disney's Fort Wilderness Resort med husbilen och ägna en dag åt Magic Kingdom Park.

Rent kostnadsmässigt kan vi konstatera att boendet har varit svårare och dyrare att få till än vad vi trodde. På flera av resmålen har det helt enkelt inte varit möjligt att boka boende för familjer med barn. Både i Malaysia och på Cooköarna tar många hotell inte emot gäster under 16 år.

Men vi har fått till boende även på dessa ställena även om det kanske blev lite dyrare än hur ursprungsplanen såg ut.

Avslutningen i New York är något som vi ser framemot och en bättre inspiration inför denna del av resan än att följa Emma och hennes fem veckor på Manhattan som pågår just nu finns nog inte. Fantastiska bilder och texter i mängder varje dag. Hon borde samla alla sina inlägg efter sina fem veckor och göra en bok av det hela!

Till sist en liten överblick hur turen runt klotet kommer att se ut i stora drag: