Bilder från Disneyäventyret

I det förra inlägget fanns inga bilder med från våra dagar i Disneys värld. Det kommer istället i ett urval här:

 

  • P4194121 (640x480)
  • P4194122 (640x359)
  • P4194149 (640x480)
  • P4194162 (640x480)
  • P4194167 (640x480)
  • P4204191 (640x480)
  • P4204195 (640x479)
  • P4204199 (478x640)
P4204199 (478x640)

 

När vi checkat ut från Fort Wilderness igår morse så drog vi ut mot Floridas västkust och mexikanska golfen igen. Vi passerade Tampa, där husbilen ska lämnas på tisdag, och körde ut till Tarpon Springs och en camping där som är den minsta vi varit på i Florida och som inte alls har samma flashiga bilar som vi blivit vana att se.

Vädret har tyvärr varit lite för regnigt jämfört med vår plan som gick ut på att sola och bada de sista dagarna innan slutetappen och tågresan upp till New York. Himlen är klarblå ena stunden och fem minuter senare kommer en regnskur. Nu på kvällen fick vi en fin solnedgång innan det nu har mulnat på igen och regnet smattrar åter mot husbilens tak.

P4224219 (640x480)

Vi har idag även passat på att tvätta och förbereda oss för vad som behöver användas när vi anländer till Manhattan. Enligt väderprognoserna så handlar det där om 12-16 grader och en del regn vilket är det sämsta vädret vi i så fall har haft på hela resan. Men vad gör väl det…

 

I Disneys värld

Förväntningarna hos den yngre delen av familjen har varit stora, för att inte säga enorma, inför vårt stopp i Disney World utanför Orlando.

Våra dagar här kan delas upp i två delar. Den största är den tid vi har varit på den stora campingen Fort Wilderness som är ett enormt område med platser både för husbilar, husvagnar och tält i skogsmiljö. Dessutom finns en poolanläggning mitt i och ett område med hästar där barnen bland annat kan prova på ponnyridning. Att området är enormt kan illustreras med att både K och F sprang fel vid upprepade tillfällen på sina respektive löprundor i onsdags.

När man väl parkerat sin husbil, eller vanliga bil om man nu har husvagn eller tält, så behöver man bara leta upp närmsta bushållplats som ligger vid infarten till varje campingkvarter. Denna buss tar en sedan antingen inom området i en slinga eller till en knutpunkt där anslutande bussar till alla de olika nöjesparkerna och Downtown Disney finns att byta till. Vid Fort Wilderness finns dessutom en brygga med båtar som kör fram och tillbaka till Magic Kingdom.
Vill man ändå transportera sig själv inom området, och inte gå så som vi är vana vid, så har mer eller mindre varje amerikansk husbilscampare även här en golfbil som dom drar runt med inom området. Det är häpnadsväckande att se vissa nya besökare som kommer med sin enorma husbil med en vanlig bil på släp efter och i vissa fall en golfbil på den vanliga bilens flak.

Vårt val av nöjespark var klart redan när vi kom hit. Vi skulle besöka Magic Kingdom under torsdagen när vi dessutom fick en timme på morgonen utan att andra än boende på någon av Disneys resorter fick gå in. Sagt och gjort. Vi gick upp tidigt i torsdags, tog bussen till färjan och färjan till Magic Kingdom där vi stod och väntade en kvart före åtta. Nästan exakt klockan åtta rullar ett tåg in vid entrén där Musse Pigg och hans vänner hälsar oss välkomna till en dag av magi.

Den där timmen på morgonen skulle visa sig vara guld värd ju längre dagen gick. Under den kunde vi åka en massa olika karuseller med hyfsat humana väntetider jämfört med vad som sedan gällde. Förutom karuseller så är det givetvis ett starkt fokus på att barnen ska få träffa sina Disney-favoriter för fotografering och autgrafskrivande (!) i speciella block som man kan köpa. Sedan har varje figur en egen butik där just deras prylar går att köpa.

Trots det extremt väloljade Disney-maskineriet så blir det aldrig så överdrivet och påträngande som vi nog innerst inne hade räknat med. Allt ifrån campingen till det som finns inne på Magic Kingdom håller sig på rätt nivå. Sedan är det ju inte i första hand för åkattraktionerna man beger sig till Magic Kingdom. Där är nivån inte speciellt hög och ska väl inte heller så vara kanske. För det ändamålet är Liseberg ett betydligt bättre alternativ.

Efter 7 timmar och en kvart inne på Magic Kingdom tar vi oss accompanjerade av ett hällregn mot färjan tillbaka till vår husbil. Med oss hem hade vi mängder av souvenirer som alla gick i ett prinsesstema.

Vi bestämde oss också för att stanna en dag längre på Fort Wilderness vilket innebar att vi i fredags hyrde cyklar till barnen för att ta oss runt på området. Förutom lek på lekplatser och glassätning så blev det också ett stopp vid stallet så att både barnen fick ta en ridtur på varsin ponny. Besöket vid poolen på eftermiddagen blev abrupt avslutat av att badvakterna "utrymde" alla bassänger och hänvisade till ett oväder som var på ingång. Regnet kom och höll på en bra stund och vår planerade marschmallow-grillning med sing-a-long och efterföljade filmvisning fick ändrade planer. Istället blev det en avrundning i Downtown Disney och ännu fler butiker och en del fler köp till familjens två yngsta medlemmar.

Husbilslivet i Florida…

… skiljer sig rejält från husbilslivet på NZ. Husbilen är större och därmed bekvämare, med sin automatväxling är den lättare att köra, men eftersom den är både längre och bredare blir det trixigare att ta sig fram med den (och då är den ändå minst på alla campingar vi har varit på hittills). Kylskåpet är större, sängarna bredare och vi har bättre matplats. Det är bra.

Vägarna är både, två, tre, fyra och ibland fem gånger större än vad de var på NZ. Vägskyltningen typ 100 gånger sämre, som gjort för att köra fel med andra ord. Vi har flera olika kartor, ingen är den andra lik, det finns så många vägar att välja på så man blir alldeles stollig. Att passera Miami i rusningstrafik var ett svettig äventyr och då valde vi ändå betalvägen för att komma förbi så smidigt som möjligt.

Även det lilla är stort. Vägarna ut till Key West, som vi hade inbillat oss skulle bjuda på fantastiska vyer utmed havet visade sig under långa sträckor vara lika trist som vilken väg som helst, vi har har liksom redan sett hur många snabbmatskedjor som helst, det var inte det ville se. Stundoms bjöds dock på fin utsikt, till exempel när vi åkte över Seven Mile Bridge. 

P4154022 (640x480)

Campingsplatserna är stora och påkostade med pool, golfbanor, tennisbanor och välsorterade affärer. Husbilarna som finns där är enorma, men vi ser nästan inga människor ute, fast att de är här. De sitter och trycker i sina husbilar. Det är flera dagar sedan vi såg andra barn på campingarna och lekplatserna lyser med sin frånvaro till barnens stora förtret.

Just nu bor vi på en strandnära camping i Ft. Pierce. Det betyder att det inte tar mer än 15 minuter att ta sig dit med bil, samma sak var det på Key West. När vi däremot skulle åka in till centrum i Key West så hade allt det stora blivit pyttelitet och det var lika omöjligt att parkera den stora husbilen där, liksom det var nästan omöjligt att ta sig ut ur staden med dess smala och enkelriktade gator överallt. Den utflykten slutade med att vi istället för att strosa runt i gamla stan hamnade på en sandaloutlet en bit utanför att vips så hade hela familjen ytterligare varsitt par sandaler.

Vår bild av Florida var att här finns massor av fina, fantastiska stränder. Key West blev vi lite lätt besvikna på vad det gällde den saken. Stranden var fin, absolut, men vattnet var grumligt och botten svampig. På väg från Key West stannade vi på berömda John Pennekamp Coral Reef State Park för att snorkla och gotta oss på den berömda stranden. Här var besikelsen total. Stranden var minimal och stenig. Snorkelområdet var inhängnat och vattnet kolsvart och grumligt. N såg en liten färglös fisk och det var allt. M stack ner huvudet i två sekunder och gick sedan upp igen. Och det betalade vi 10 dollar för att få vara med om. Dagens strandbesök har dock varit mer tillfredställande, det bjöd till och med på en trevlig livvakt a´la baywatch som K naturligtvis var tvungen att prata en stund med, om vattensäkerhet på just den här stranden och så. N älskade att leka i vågorna med sin simring och försökte precis som surfarna att fånga de bästa vågorna för att få så bra fart som möjligt. Dessutom fanns det en stor lekplats i anslutning till stranden.

 

  • P4174062 (640x480)
  • P4174063 (640x480)
  • P4174051 (640x480)
P4174051 (640x480)

 

Vi förstår att hela kusten här bjuder på fantastiska stränder som denna men det är väldigt otillgängligt för oss vanliga. Stora delar förvaltas av enorma bostadsområden med flådiga villor och där vågar ju ingen köra in med en stor husbil.

Förutom strandbesök så har dagen bjudit på storhandling. Det var angenämt. Tre personal engagerade sig i vår shopping och kommande besök på stranden. En scannade varor, en packade och en tredje kom med långa förklaringar om hur vi bäst kom till stranden. En av dessa män körde sedan ut vår kundvagn till husbilen och hjälpte F att packa in alla påsarna i bilen innan han önskade oss all lycka till på vår fortsatta resa. Sånt kan man ju leva länge på. Dessutom har vi nu ett välfyllt kylskåp med massor av god mat, det gör också campare lyckliga och trots att allt inte har varit så som vi har tänkt oss här så blir hela Florida förlåtet efter en sådan här dag!

 

  • P4174075 (640x480)
  • P4174085 (640x480)
  • P4174091 (640x480)
P4174091 (640x480)

 

 

Första dagen på det andra husbilsäventyret

Vi kom fram till Tampa igår kväll efter 7 timmars flyg uppdelat på två flygningar och ägnade kvällen åt att äta lite och sedan slappa på hotellrummet där den fria uppkopplingen gjorde att vi kunde kontrollera vår ekonomi och uppdatera lite appar och annat skoj.

Det har varit en aningen hysterisk dag som började med att taxichauffören, som körde oss från hotellet i Tampa till biluthyrningsföretaget, undrade vad det var för ställe vi skulle till i den delen av stan. Det visade sig dock inte vara något fel på själva företaget även om hon undrade varför vi inte hämtade ut bilen redan igår som vi bokat. Vår information om detta hade inte gått fram med andra ord.

Efter genomgång av dokument och bil så var vårt första mål att åka till WallMart och köpa två bilstolar till barnen då det bara finns midjebälten i husbilen. Biluthyraren har slutat med att hyra ut dessa då det är olika regler som gäller runt om i landet.

Att finna ett WallMart visade sig inte vara så enkelt som vi trodde. Efter någon felkörning och koll på andra ställen så kom vi ändå fram till en och hittade vad vi ville ha även om den billigaste varianten inte fanns inne. Vi handlade även mat där som lastades in under tiden som bilstolarna surrades fast.

Vi kom inte så långt förrän N säger att hennes stol lutar och vi får köra in på en parkering och flytta henne så att hon nu sitter på sidan av bilen istället för bakåtvänt som M gör. Frid och fröjd i ungefär en halvminut när vår inhandlade frukt ramlar ner från skåpet som vi lagt den i. Stannar igen och K tror att F glömt stänga luckorna.

På väg ut från den här parkeringen så tar F en lite för snäv kurva och kommer för nära en skylt. Resultat: en repa på sidan av bilen som förhoppningsvis går att gnugga bort. I nästa kurva ramlar frukten ut igen och alla utom F skrattar hysteriskt. Den får ligga kvar i diskhon tills vi stannar någon timme senare…

Efter detta går färden söderut ut i Florida betydligt bättre. Till skillnad mot i Nya Zeeland så går färden här inte på några slingrande bergsvägar utan på tre- elle fyrfiliga motorvägar med en sedvanligt dålig amerikansk skyltning som bjuder in till felkörningar.

Vi passerar St Peterburg och siktar sedan in oss på vår första amerikanska campingplats i Sarasota. Eftersom vi inte förbokat blir vi ombedda att köra in på en parkering och invänta assistans. Denna assistans består av en man i en golfbil som hämtar K och köra henne dom hundra meter det är till receptionen. Hon blir sedan körd tillbaka och vi följer efter mannen i golfbilen som lotsar oss till vår plats innan han vinkar in oss exakt så som han vill att vi ska stå och gör en noggran genomgång av alla anslutningar av vatten, avlopp, el och antennuttag för kabel-tv.

Vi har ju varit vana vid en ganska avspänd stämning som husbilsfarare i NYZ, men här känner vi oss lite underlägsna kan man säga. Runt om oss står husbilar som är stora som stadsbussar och som är utrustade med platt-tv på 40 tum och det mesta som vi har hemma i vårt hus. Något kök att laga mat i, som vi kunde göra i NYZ, är det inte tal om här. Ska det lagas mat så sker det i bilen.

 

P4123904 (640x359)

Inte vår bil

 

 

P4123924 (640x360)

Vår bil…ser ni repan?

 

När vi väl var framme så var vi helt apatiska och gjorde inget på några timmar innan vi samlade kraft och gick iväg till poolområdet där den kvinnliga delen av familjen badade lite. Maten som sedan lagades var nog det bästa på hela dagen och nu ligger vi och myser i varsin sidensovsäck i överslafen samtidigt som barnen snarkar i sin säng där nere-

Imorgon är tanken att fortsätta söderut och tvärsöver till Floridas östkust där nästa stopp blir någonstans ner mot Key Largo.

18 dagar och 260 mil senare

Som ni redan har förstått så har vi nu lämnat ifrån oss husbilen och gått in i nästa fas av resan.

Från campingplatser till hotellrum.

Vi har haft en lugn och skön avslutning på vår resa runt i Nya Zeeland.  I Rotorua stannade från lördag eftermiddag till måndag morgon. Söndagen ägnades åt en marknad och lite bad på campingplatsen och innan vi lämnade stan så gjorde vi ett besök på Te Puia, parken med geysrar, puttrande lera och gamla maoribyggnader. Geysrarna var häftiga att se och barnen älskade det lilla huset där det bodde två kiwi-fåglar i mörkret, men i övrigt var det i vanlig nyzeeländsk anda  en ganska trist och dyr tillställning.

P3263352 (640x480)

Nästa stopp i Cambridge innebar den första restaurangmiddagen under hela vistelsen i landet. Det blev pizza och Ginger beer innan vi tog oss tillbaka till husbilen och solnedgången.

P3263385 (640x359)

Igår körde vi sedan hela vägen upp till Auckland och den sista natten på camping i utkanten av stan. Vi städade bilen, åt upp den sista maten, lekte på lekplatsen, sprang varsin runda i Aucland Botanical Garden och spelade lite schack.

Inlämningen av husbilen idag gick smidigt och redan vid tjugo över tio var vi framme vid vårt hotell inne i Auckland, Bianco off Queen, där väskorna fick stå i väntan på incheckning efter 14.00. Den tiden spenderade vi på stan genom att spendera pengar på lite helt nödvändig shopping.

P3273387 (640x481)

Sammanfattningsvis så får campinglivet med husbil i Nya Zeeland höga betyg. Vi har kuskat runt i 18 dagar och kört 260 mil och det är enkelt att ta sig fram i landet med väl utmärkta vägar och annan viktig information.

Det har fungerat bra med matlagning både i bilen och på campingplatserna där det oftast funnits väl utrustade kök och grillplatser med gasgrillar att använda utomhus. Det som varit lite bökigt i vår bil har handlat om flexibiliteten mellan dag och kväll/nattläge och att barnen fått sitta allra längst bak i bilen under färd vilket gjort det lite svårt att kommunicera med dom under de längre sträckorna.

Skillnaden mellan syd- och nordön har varit markant på flera sätt. Vägarna är, även om dom inte var dåliga på sydön, markant mycket bättre på nordön. Till stor del beror det på att det inte alls är lika bergigt där och säkert också på att det bor betydligt fler människor i norr.

Även om vi åkt runt i nästan tre veckor så känns det som om vi bara har provsmakat på något som har så enormt mycket mer att ge.

Bäst med att vara på ett hotellrum, eller lägenhetshotell som det faktiskt handlar om nu, är ytorna. Vi har ett vardagsrum med kök, två sovrum med breda sängar, en toalett med tvättmaskin och torktumlare och en stor terass. M gillar mest av allt den nya boken:

P3283413 (640x481)

Imorgon blir det en tur till Auckland Museum som ligger i Domain Park ett par km från hotellet.

 

Halvtid på vår resa

I går torsdag tog vi färjan från Picton på sydöns norra kust till huvudstaden Wellington på nordöns södra kust.

Det var en färd på nästan 3,5 timme på en färja som var bland de tråkigaste vi har upplevt. Visserligen var det ganska vackert inledningsvis när vi befann oss i skärgården på väg utifrån Picton men själva båten var tristare än en färja mellan Helsingborg och Helsingör 1983.

Det vi inte har berättat om är båtturen i onsdags för att titta på valar utanför kusten vid Karikoura, men vi lovar att återkomma till detta när alla bilder därifrån är färdigredigerade.

Vägarna på nordön är mycket bättre och bergen betydligt färre än vad vi blivit vana vid. Det är däremot inte alls så bra väder som man brukar vara vana vid så här års. Nordön har de senaste veckorna drabbats av rekordregn som till och med har stängt skolorna på många platser.

Även om vi inte varit speciellt utsatta så har vi ändå konstaterat att delar av våra regnkläder inte höll måttet. Det har vi resolut löst genom att inhandla nya på vår nya favoritaffär Kathmandu som är en butikskedja som säljer kläder och annan utrustning för ett aktivt liv utomhus. Dom skulle definitivt satsa på en etablering i Sverige!

Vi är inne på slutspurten av vår resa med husbil på Nya Zeeland. På onsdag nästa vecka ska den lämnas i Auckland där vi sedan ska tillbringa onsdagen och torsdagen innan det är dags för vidare färd till Cooköarna.

Fram tills dess ska vi ta oss upp genom inlandet och just nu befinner vi oss på en camping utanför Taihape där vi tillbringat fredagskvällen med att kasta frisbee, leka knutbock, dunken, maxiyatsi och lite godis. K passade också på att ta en löprunda.

Förutom att det är fredag, och att vi har bytt nyzeeländsk ö, så är det dessutom halvtid på vår resa. 5,5 vecka är avklarad och lika lång tid återstår av resa i Nya Zeeland, Cooköarna och USA. Många spännande dagar återstår med andra ord!

 

 

Vi fortsätter att lalla runt i Nya Zeeland

Dom senaste två dagarna har vi tagit oss från östkusten, och Timaru i Canteburyregionen, inåt landet via Lake Tekapo och Omarama ner till Queenstown.

 


View Larger Map

 

Det är en sträcka på närmare 40 mil som till allra största delen går genom berg och dalar med helt galet vackra sjöar.

 

P3132538 (640x480)

 

 

P3132554 (640x480)

 

En del av sjöarna ligger med fördämningar för kraftverk och samlar upp vatten som kommer uppifrån glaciärerna och vattnet är turkost på ett nästan overkligt sätt.

 

P3132532 (640x359)

 

 

P3132551 (640x360)

 

 

P3132555 (640x359)

 

Själva bilkörningen går bra. Vägarna till Queenstown har som sagt gått via bergiga trakter men själva vägarna ligger till allra största delen väl avvägda i dalgångarna och slingervägarna från i lördags, när vi åkte ut till Akaroa, har i princip lyst med sin frånvaro.

 

P3142579 (640x359)

 

Tio mil innan Queenstown stannade vi till i en liten stad där dom sålde grönsaker och frukt från trakten till riktigt bra pris. Vi passade på att fylla upp med lite av varje. Bland annat färska majskolvar och pumpa som vi har grillat nu på kvällen.

Queenstown är, precis som reklamen om staden säger, den plats i Nya Zeeland där precis alla aktiviteter man kan tänka sig går att boka in. Det är bungyjump, båtturer i sakta mak eller i svindalde fart ner för någon flod, cykelturer, linbana uppför berget och en lång rad andra saker man kan tänka sig för att både koppla av och höja adrenalinet i kroppen till max.

Efter en dryg månad på resande fot så har vi kommit in i ett helt annat tempo. Vi har till exempel pratat om att tvätta vår smutstvätt i 3 dagar nu – imorgon kanske vi gör det.

Vi spelar spel, fikar, läser och lallar omkring på ett vis som vi aldrig gör annars. N har köpt garn idag för att kunna fingervirka och M har också lärt sig hur man gör. När vi åker bil så ritar dom lite, lyssnar på musik eller saga i sina iPhones och dagens 20 mil i bil gick nästan utan en enda protest och fråga om när vi skulle komma fram.

Husbilen fungerar bra som boplats. Eftersom vi bor på campingplatser hela tiden så lagar vi i princip all varm mat i de kök som finns där. Idag grillade vi lite kött tillsammans med dom majskolvar och den pumpa vi köpte på vägen. Vi unnade oss faktiskt också några glas vin till det som omväxling till det vatten som annars är basdrycken.

Imorgon ska vi åka linbanan uppför berget med mat i ryggsäcken och rejält med kläder på oss. Rapport om detta kommer säkert.