Första dagen på det andra husbilsäventyret

Vi kom fram till Tampa igår kväll efter 7 timmars flyg uppdelat på två flygningar och ägnade kvällen åt att äta lite och sedan slappa på hotellrummet där den fria uppkopplingen gjorde att vi kunde kontrollera vår ekonomi och uppdatera lite appar och annat skoj.

Det har varit en aningen hysterisk dag som började med att taxichauffören, som körde oss från hotellet i Tampa till biluthyrningsföretaget, undrade vad det var för ställe vi skulle till i den delen av stan. Det visade sig dock inte vara något fel på själva företaget även om hon undrade varför vi inte hämtade ut bilen redan igår som vi bokat. Vår information om detta hade inte gått fram med andra ord.

Efter genomgång av dokument och bil så var vårt första mål att åka till WallMart och köpa två bilstolar till barnen då det bara finns midjebälten i husbilen. Biluthyraren har slutat med att hyra ut dessa då det är olika regler som gäller runt om i landet.

Att finna ett WallMart visade sig inte vara så enkelt som vi trodde. Efter någon felkörning och koll på andra ställen så kom vi ändå fram till en och hittade vad vi ville ha även om den billigaste varianten inte fanns inne. Vi handlade även mat där som lastades in under tiden som bilstolarna surrades fast.

Vi kom inte så långt förrän N säger att hennes stol lutar och vi får köra in på en parkering och flytta henne så att hon nu sitter på sidan av bilen istället för bakåtvänt som M gör. Frid och fröjd i ungefär en halvminut när vår inhandlade frukt ramlar ner från skåpet som vi lagt den i. Stannar igen och K tror att F glömt stänga luckorna.

På väg ut från den här parkeringen så tar F en lite för snäv kurva och kommer för nära en skylt. Resultat: en repa på sidan av bilen som förhoppningsvis går att gnugga bort. I nästa kurva ramlar frukten ut igen och alla utom F skrattar hysteriskt. Den får ligga kvar i diskhon tills vi stannar någon timme senare…

Efter detta går färden söderut ut i Florida betydligt bättre. Till skillnad mot i Nya Zeeland så går färden här inte på några slingrande bergsvägar utan på tre- elle fyrfiliga motorvägar med en sedvanligt dålig amerikansk skyltning som bjuder in till felkörningar.

Vi passerar St Peterburg och siktar sedan in oss på vår första amerikanska campingplats i Sarasota. Eftersom vi inte förbokat blir vi ombedda att köra in på en parkering och invänta assistans. Denna assistans består av en man i en golfbil som hämtar K och köra henne dom hundra meter det är till receptionen. Hon blir sedan körd tillbaka och vi följer efter mannen i golfbilen som lotsar oss till vår plats innan han vinkar in oss exakt så som han vill att vi ska stå och gör en noggran genomgång av alla anslutningar av vatten, avlopp, el och antennuttag för kabel-tv.

Vi har ju varit vana vid en ganska avspänd stämning som husbilsfarare i NYZ, men här känner vi oss lite underlägsna kan man säga. Runt om oss står husbilar som är stora som stadsbussar och som är utrustade med platt-tv på 40 tum och det mesta som vi har hemma i vårt hus. Något kök att laga mat i, som vi kunde göra i NYZ, är det inte tal om här. Ska det lagas mat så sker det i bilen.

 

P4123904 (640x359)

Inte vår bil

 

 

P4123924 (640x360)

Vår bil…ser ni repan?

 

När vi väl var framme så var vi helt apatiska och gjorde inget på några timmar innan vi samlade kraft och gick iväg till poolområdet där den kvinnliga delen av familjen badade lite. Maten som sedan lagades var nog det bästa på hela dagen och nu ligger vi och myser i varsin sidensovsäck i överslafen samtidigt som barnen snarkar i sin säng där nere-

Imorgon är tanken att fortsätta söderut och tvärsöver till Floridas östkust där nästa stopp blir någonstans ner mot Key Largo.

Bilderna från paradiset

Nu är vi på plats i USA, och Las Vegas, för några dagar en denna fullkomligt galna stad. Mer om detta kommer, men nu handlar det istället om de bilder från våra nio dagar på Cook Islands och ön Rarotonga som vi inte har kunnat ladda upp på något vettigt vis tidigare.

Så här kommer 22 bilder med ett visst fokus på sol, sand och vatten:

 

  • P3313472 (640x360)
  • P3313506 (640x480)
  • P3313519 (640x361)
  • P3313524 (640x480)
  • P4013528 (640x480)
  • P4013532 (640x359)
  • P4013555 (640x479)
  • P4013576 (640x480)
  • P4013590 (640x480)
  • P4013594 (640x359)
  • P4033615 (480x640)
  • P4033618 (640x480)
  • P4033633 (640x480)
  • P4033639 (640x469)
  • P4043658 (640x359)
  • P4043676 (463x640)
  • P4043678 (640x480)
  • P4043682 (640x359)
  • P4043685 (640x359)
  • P4043692 (640x480)
  • P4053706 (640x480)
  • P4053776 (640x480)
P4053776 (640x480)

 

Imorgon blir idag igår

Efter en sovmorgon och lugn start på dagen vandrade vi några kilometer genom stan till Auckland Museum. Där finns en lång rad olika avdelningar i den stora, tre våningar höga, byggnaden. Vi gick igenom de flesta av dom och stannade till mest där det visades gamla leksaker, den med fokus på det maorierna och där hela vulkanlandet Nya Zealand egentligen har uppkommit genom en lång rad vulkanutbrott genom miljoner år tillbaka.

Egentligen är det inte en fråga om landet kommer att drabbas av ett större vulkanutbrott igen utan hur nära i tiden det ligger. Faktum är att just Auckland där vi nu befinner oss är den del av hela Nya Zealand som först bildades i ett enormt utbrott. På museet fanns också en hel våning med fokus på krig som Nya Zealand varit mer eller mindre inblandade i genom år. Lagom, lite halvtorr men trevlig utflykt.

Auckland överlag har faktiskt inte haft så mycket att bjuda på förutom vissa guldkorn av shopping, då främst strandraggarshopping. Bänkarna vid hamnen där vi intog våra McFLurrys var inte heller så dumma, det berodde nog dock mest på att solen lyste på oss. I övrigt var hamnen ganska trist den också.

När vi nu lämnar Nya Zealand så gör vi det med ett stort frågetecken. Bajsar Kiwifåglar verkligen kiwifrukter?

Nu är väskorna återigen ompackade och imorgon fredag den 30 mars går vi upp tidigt för taxi mot flygplatsen och avfärd 10.30 till Cooköarna och nio dagars "semester" på semestern med sol och bad mitt ute i Stilla Havet. Väl framme på Cooköarna så är det helt plötsligt torsdag den 29 mars på eftermiddagen igen och vi har en hel extra dag i livet att ta tillvara på. Det är skillnad det mot en vanlig sketen sommartidsomställning.

Vårt hotell The Rarotongan Beach Resort ligger ner i det sydvästra hörnet på huvudön Rarotonga dit Air New Zealand tar oss. Vi håller tummarna för att verkligheten är så nära deras egna bilder som möjligt:

image from therarotongan.com

image from therarotongan.com

 

18 dagar och 260 mil senare

Som ni redan har förstått så har vi nu lämnat ifrån oss husbilen och gått in i nästa fas av resan.

Från campingplatser till hotellrum.

Vi har haft en lugn och skön avslutning på vår resa runt i Nya Zeeland.  I Rotorua stannade från lördag eftermiddag till måndag morgon. Söndagen ägnades åt en marknad och lite bad på campingplatsen och innan vi lämnade stan så gjorde vi ett besök på Te Puia, parken med geysrar, puttrande lera och gamla maoribyggnader. Geysrarna var häftiga att se och barnen älskade det lilla huset där det bodde två kiwi-fåglar i mörkret, men i övrigt var det i vanlig nyzeeländsk anda  en ganska trist och dyr tillställning.

P3263352 (640x480)

Nästa stopp i Cambridge innebar den första restaurangmiddagen under hela vistelsen i landet. Det blev pizza och Ginger beer innan vi tog oss tillbaka till husbilen och solnedgången.

P3263385 (640x359)

Igår körde vi sedan hela vägen upp till Auckland och den sista natten på camping i utkanten av stan. Vi städade bilen, åt upp den sista maten, lekte på lekplatsen, sprang varsin runda i Aucland Botanical Garden och spelade lite schack.

Inlämningen av husbilen idag gick smidigt och redan vid tjugo över tio var vi framme vid vårt hotell inne i Auckland, Bianco off Queen, där väskorna fick stå i väntan på incheckning efter 14.00. Den tiden spenderade vi på stan genom att spendera pengar på lite helt nödvändig shopping.

P3273387 (640x481)

Sammanfattningsvis så får campinglivet med husbil i Nya Zeeland höga betyg. Vi har kuskat runt i 18 dagar och kört 260 mil och det är enkelt att ta sig fram i landet med väl utmärkta vägar och annan viktig information.

Det har fungerat bra med matlagning både i bilen och på campingplatserna där det oftast funnits väl utrustade kök och grillplatser med gasgrillar att använda utomhus. Det som varit lite bökigt i vår bil har handlat om flexibiliteten mellan dag och kväll/nattläge och att barnen fått sitta allra längst bak i bilen under färd vilket gjort det lite svårt att kommunicera med dom under de längre sträckorna.

Skillnaden mellan syd- och nordön har varit markant på flera sätt. Vägarna är, även om dom inte var dåliga på sydön, markant mycket bättre på nordön. Till stor del beror det på att det inte alls är lika bergigt där och säkert också på att det bor betydligt fler människor i norr.

Även om vi åkt runt i nästan tre veckor så känns det som om vi bara har provsmakat på något som har så enormt mycket mer att ge.

Bäst med att vara på ett hotellrum, eller lägenhetshotell som det faktiskt handlar om nu, är ytorna. Vi har ett vardagsrum med kök, två sovrum med breda sängar, en toalett med tvättmaskin och torktumlare och en stor terass. M gillar mest av allt den nya boken:

P3283413 (640x481)

Imorgon blir det en tur till Auckland Museum som ligger i Domain Park ett par km från hotellet.

 

All Blacks och maori – nationell stolhet i Nya Zeeland

I Rotorua är det ett starkt fokus på två saker – heta källor och den nya zeeländska ursprungsberfolkningen maorierna.

Det ryker i var och varannan buske i stan och i parken som ligger nära vår camping för två nätter står det tydligt att man inte får avvika ifrån de gångvägar som finns.

Det finns också¨ett antal olika parker och anläggningar med fokus på maorierna. Precis som det mesta annat så kostar det ganska mycket att bara gå in på en av de här anläggningarna. Vi tänker att ägna måndagen åt Te Puia där det både finns heta källor, geysrar och möjlighet att ta del av maoriernas historia.

Vi åkte även förbi en del heta källor, en nationalpark, vattenfallet Huka Falls och en förtrollad skog på vägen till Rotorua igår:

P3243294 (640x480)

P3243294 (640x480)

P3243294 (640x480)

En sak som vi inte alls hade koll på innan vi åkte till Nya Zeeland är vilken stark prägel som finns av historien i landet. Ortsnamnen är till allra största delen grundade på maori och inte engelskklingande namn som det är i mycket högre grad i exempelvis Australien.

Många av ortsnamnen påminner snarare om finska och grekiska. Igår stannade vi exempelvis till i Taupo och körde igenom Whakarewarewa.

Men det som överskuggar allt annat som signum över den nationella stolheten är All Blacks.

All Blacks är vad man kallar sitt landslag i rugby och benämningen förekommer i en rad olika sammanhang plus att det i princip finns en All Blacks-butik i varenda stad vi kommer till där det säljs supporterprylar och andra rugbysaker.

All-Blacks-Haka (640x480)

Känslan är att den stolthet man här känner för sitt landslag i rugby är något som vi i Sverige förmodligen förmodligen bara ser en glimt av vid dom allra största höjdpunkterna för svenska landslag i fotboll eller möjligtvis hockey.

Valsafari i Kaikoura…

… var ett dyrt och stormigt äventyr. En kort sammanfattning är att vi hade lite olika behållning av det i familjen!

Den äldsta av oss mådde, trots den av K mycket rådiga ideen att ta en åksjuketablett (som K så rådigt hade tagit med sig) innan avfärd, inte så bra! F hann se en val live från däck och fick därefter nöja sig med att titta ut genom fönstret.

Lilltjejen somnade efter en halvtimma och ville därefter under inga omständigheter att bli väckt. Hon hann också med att se en val live och kikade därefter under protester på några delfiner genom fönstret innan hon somnade om. Troligtvis var det den gungande båten som gjorde henne trött.

N kände sig också lite illamående och ville efter att ha ett sett den första valen inte heller vara ute på däck mer. Hon somnade en stund hon också men mådde sedan mycket bättre och följde med ut för att kolla på delfinerna. Hon var helt lyrisk över att se dem och njöt av varje sekund. Illamående var som bortblåst!

K var den i familjen som är minst känslig vad det gällde sjögången. Hon såg allt som fanns att se. Val vid tre tillfällen (två olika valar), en liten säl, albatross och hundratals delfiner!

Valarna var så klart häftigt att se, de var 18 meter långa och vägde ca 60 ton. De frustade och sprutade vatten precis som väntat och det var riktigt roligt att se när de dök ner under ytan igen. Otorligt att så stora djur kan vara så smidiga.

Vi hade fått berättat för oss att vi förutom valar också kunde se sälar och delfiner om vi hade tur. En liten säl visade sig och vi hoppade att få se några delfiner också.  Att vi skulle stöta på 100-tals lekfulla delfiner i sin naturliga miljö hade vi aldrig trott. Det var magiskt att se och vi skrattade så vi tjöt när vi försökte fånga dem på bild. De simmade, dök och hoppade oavbrutet, det såg ut som att vattnet kokade av delfiner. Störtcoolt!

Här kommer ett gäng bilder från vår utflykt!

 

Klicka på varje bild för att se den i full storlek

  • P3212832 (640x479)
  • P3212834 (640x480)
  • P3212836 (640x480)
  • P3212861 (640x359)
  • P3212922 (456x344)
  • P3212975 (640x360)
  • P3212976 (640x482)
  • P3212976 (640x482)
  • P3212977 (640x361)
  • P3213149 (640x480)
  • P3213012 (640x480)
  • P3213153 (640x362)
  • P3213180 (640x361)
  • P3213222 (640x480)
P3213222 (640x480)

 

 

Halvtid på vår resa

I går torsdag tog vi färjan från Picton på sydöns norra kust till huvudstaden Wellington på nordöns södra kust.

Det var en färd på nästan 3,5 timme på en färja som var bland de tråkigaste vi har upplevt. Visserligen var det ganska vackert inledningsvis när vi befann oss i skärgården på väg utifrån Picton men själva båten var tristare än en färja mellan Helsingborg och Helsingör 1983.

Det vi inte har berättat om är båtturen i onsdags för att titta på valar utanför kusten vid Karikoura, men vi lovar att återkomma till detta när alla bilder därifrån är färdigredigerade.

Vägarna på nordön är mycket bättre och bergen betydligt färre än vad vi blivit vana vid. Det är däremot inte alls så bra väder som man brukar vara vana vid så här års. Nordön har de senaste veckorna drabbats av rekordregn som till och med har stängt skolorna på många platser.

Även om vi inte varit speciellt utsatta så har vi ändå konstaterat att delar av våra regnkläder inte höll måttet. Det har vi resolut löst genom att inhandla nya på vår nya favoritaffär Kathmandu som är en butikskedja som säljer kläder och annan utrustning för ett aktivt liv utomhus. Dom skulle definitivt satsa på en etablering i Sverige!

Vi är inne på slutspurten av vår resa med husbil på Nya Zeeland. På onsdag nästa vecka ska den lämnas i Auckland där vi sedan ska tillbringa onsdagen och torsdagen innan det är dags för vidare färd till Cooköarna.

Fram tills dess ska vi ta oss upp genom inlandet och just nu befinner vi oss på en camping utanför Taihape där vi tillbringat fredagskvällen med att kasta frisbee, leka knutbock, dunken, maxiyatsi och lite godis. K passade också på att ta en löprunda.

Förutom att det är fredag, och att vi har bytt nyzeeländsk ö, så är det dessutom halvtid på vår resa. 5,5 vecka är avklarad och lika lång tid återstår av resa i Nya Zeeland, Cooköarna och USA. Många spännande dagar återstår med andra ord!

 

 

Heta bad och oversize-fordon

Vårt besök idagHanmer Springs thermal pool var fyllt av kontraster.

Det var riktigt kallt i luften och att då byta om till badkläder och gå omkring på stenlagda ytor utomhus en stund innan man sätter ner fötterna i vatten som är 40 grader varmt är nästan en chock och bränner till rejält först. Kommer man sedan bara ner så är det riktigt gott.

Problemet uppstår när man, som vi gjorde, börjar med den varmaste poolen. Efter det blir det bekymmer när alla andra känns kalla även fast det är 35 grader varmt. Allra värst var det i den poolen där det gick att simma som nog inte var mer än 28 grader varm…

Det var trevligt att bada en stund men som en del annat så är det extremt tillrättalagt och det handlar inte om att sätta sig i några vattensamlingar med vatten direkt från de heta källorna. Det är pooler som innehåller det varma vattnet med tillsatt klor. Det fanns även några mindre pooler som innehöll det riktiga källvattnet men där var det istället rejält smutsigt.

Badbesöket avrundades med ett besök på deras café där barnen fick var sin glass och F & K delade på en bit cheesecake och varsin Espresso.

Färden har sedan gått 15 mil ut mot sydöns östkust och Kaikoura. Det mest intressanta på den färden var när vi kom fram till en av alla dessa broar i det här landet som bara har ett körfält och där man antingen har företräde eller ska vänta på mötande bil. Den här bron var några hundra meter lång och när vi kom fram såg vi att en annan bil framför oss körde in på en av brons mötesfickor och blev ståendes där. Från andra hållet kunde man se att något rörde sig extremt långsamt i riktning mot oss. Det gick knappt att se att den kom närmare.

Efter ett tag gick det att se att det var en traktor som var så bred att den fick köra i snigelfart för att hålla sig på den vägbana som fanns. Efter mer än tio minuter hade den tagit sig över hela bron och då såg vi det mest självklara av allt: framtill på traktorn hängde en skylt där det stod oversize.

I Kaikoura har det viktigaste varit att fundera över hur vi ska göra med den båtfärd som är målet med besöket här. Det handlar om att åka ut och se på valar som finns i vattnet här utanför stan.

Problemet är att den tur vi tänkt oss var fullbokad och att vi hade 07.15 och 12.45 att välja på.

Beslutet blev den senare turen så förmiddagen imorgon får vi lägga på att se lite annat innan det är dags för valsafari och förhoppningsvis även lite delfiner och albatrosser att få visa upp sig för oss.

Godtrogna Nya Zeeländska bönder

Redan när vi var i Malaysia på Pangkor Island hörde vi från hotellchefen där vi bodde, vad vi då trodde var en gammal skröna, om hur han på resa i Nya Zeeland hade stannat vid vägkanten där det skyltas om frukt och grönt till salu och där det inte funnits någon som sålde.

Istället skulle han enligt egen utsago ha tagit det han ville ha och lagt pengar i en burk.

Fram till för någon dag sedan trodde vi fortfarande att det var just en skröna, men en bit innan Greymouth på sydöns västkust fick vi bevis för att det är sant än idag.

En skylt annonserade om frukt till salu om 400 meter. Vi ser en bil som precis stannat till bege sig av därifrån och vi kör in och parkerar intill en vagn full med frukt och grönsaker men utan någon som står där och säljer.

Istället finns en skylt som informerar om att vagnen är kameraövervakad (!) och att vi ska tänka på vårt eget samvete och göra rätt för oss genom att lägga pengar för det vi tar i en plåtburk.

En bra bit bort ser vi en gammal man gå och halta, men annars ingen annan.

Vi plockar till oss nypotatis, morötter och lite frukt som kostar 15 dollar (ca 80 kr). Att vi bara har en 20-dollarssedel är inte heller några problem. I burken finns växel så att vi kan lägga våra 20 dollar där och ta 5 dollar i växel.

Färdighandlat och raskt iväg igen!

Så kan det gå till i Nya Zeeland 2012. Skulle samma förfarande kunna ske även i Sverige tro?