Bilolycka, glaciärer och japanska paparazzis

Både igår och idag så har både morgonen och kvällen bjudit på regn. Rejäla mängder dessutom! Som tur är har solen skinit större delen under dagarna när vi åkt bil!

Turen till glaciären blev ett blött och spännande äventyr! Det tog en dryg halvtimma att nå fram till glaciären, det var en äventyrlig promenad där vi fick hoppa över bäckar och stenar. Barnen var ivrigt påhejade av de flesta vi mötte, det var nog inte så många som tog med sig barn dit! Det var mäktigt att se glaciären och hur det påverkade naturen runt omkring.

P3182756 (640x480)

P3182763 (640x480)

Fikat som vi hade med oss smakade riktigt gott efter nästan en timmas promenad och när vi kom tillbaka till parkeringen fick vi närkontakt med en stor fågel som vi inte vet vad det är för sort! Men söt var den i alla fall!

P3182743 (640x480)

P3182743 (640x480)

Sedan väntade några timmar bilkörning igen.

Bäst på den bilturen var nog när vi stannade på en liten parkeringsficka utmed en sjö för att laga lunch. Barnen lekte precis utanför bilen är det plötsligt stannar två bilar precis bredvid våran och ut väller massor av japaner med stora kameror. De flockas ogenerat runt N och M och tar mängder av bilder. Sedan åker de snabbt vidare. Om de hann med att ta några bilder på sjön är oklart!

Många timmar senare var vi framme i Greymouth. Staden i sig var inte så mycket för världen, men campingen var jättetrevligt precis intill havet. De hade studsmatta och stor lekplats och stor bubbelpool som vi kunde låna gratis och bada i hela familjen. Både K och F hann med varsin joggingrunda och dessutom så storhandlade vi!

Turen till Hanmer Springs bjöd också på äventyr, dock av lite tråkigare slag. Vi kom till en olycklplats bara minuter efter att ett äldre par hade kraschat med sin bil i ett träd. När vi kom fram så hade man precis fått ur kvinnan ur bilen och kämpade med att få ut mannen. Någon sprang med brandsläckare och stod beredd i fall bilen skulle börja brinna, några kämpade med att få ut mannen, ytterligare någon dirigerade förbi trafiken. K tog hand om den chockade kvinnan som hade kört bilen och när man hade fått ut mannen ur bilen så hjälpte F till plåstra om honom med det första hjälpen kit som Britz så klokt har placerat i husbilen vi har hyrt! Lite läskigt så klart, men gott att vi kunde vara till nytta.

Mycket gott också att se att så många stannade och hjälpte till. De behövs ju så långt ut på landet. Ambulansen som de hade ringt till skulle dröja minst 40 minuter. Bäst av allt var dock att vi kunde konstatera att trots att bilen var totalförstört så såg både kvinnan och mannen ut att ha goda chanser att klara sig ur detta utan större men.

Senare än planerat kom vi sedan fram till Hanmer Springs, en liten alpby känd för sina varma källor. Där ska vi bada imorgon!

Tre dagar i Queenstown

Efter nästan tre dagar i Queenstown har vi idag tagit en rejäl resdag norrut på drygt 30 mil mot västkusten upp till Glacier Country och Fox Glacier.

Precis som vi skrev redan i onsdags så är Queenstown ett mecka för alla typer av mer eller mindre våghalsiga aktiviteter. Det mest våghalsiga vi gav oss på var att åka linbanan uppför berget i torsdags och spela lite minigolf igår.

P3152609 (640x480)

När vi väl hade åkt linbanan upp så var det en schysst utsikt över stan att titta på och fika till, men vi är nog ändå överens om att det känns lite väl tillrättalagt och att upplevelsen som sådan inte var så magnifik som reklamen påstår.

Minigolfrundan över 18 banor var däremot ett hisnande äventyr där K till slut gick segrande ur den jämna kampen.

P3152612 (640x480)

P3152620 (640x359)

P3152611 (640x480)

Framför allt är det påtagligt hur dyrt det är med alla de aktiviteter som erbjuds. Bara att åka linbanan upp och ner, som tar 5 minuter enkel resa, kostade runt 350 kronor. Vi har idag tittat på vad en 2 timmars tur till en av glaciärerna kostar, den enklaste av dom alla, och fått ett pris som i svenska kronor motsvarar nästan en tusenlapp.

Dessutom är det så att maten kostar pengar. Även om det är en enorm skillnad mot Sydney, och att vi i princip lagar allt mat själva, så kostar denna mer än vi trott.

I övrigt har vi nog tagit dagarna som dom kommit ännu mer i Queenstown än vad vi gjort tidigare. När regnet öste ner i torsdags förmiddag satt vi helt enkelt i godan ro kvar i husbilen för att läsa, spela och ta det lugnt utan minsta lilla gnutta stress.

P3162646 (640x480)

Imorgon söndag ska vi ta bilen upp till parkeringen för Fox Glacier och ta en egen promenad istället för att betala för det. Enligt tjejen i receptionen på vår camping är det inga som helst problem att göra så.

Vi fortsätter att lalla runt i Nya Zeeland

Dom senaste två dagarna har vi tagit oss från östkusten, och Timaru i Canteburyregionen, inåt landet via Lake Tekapo och Omarama ner till Queenstown.

 


View Larger Map

 

Det är en sträcka på närmare 40 mil som till allra största delen går genom berg och dalar med helt galet vackra sjöar.

 

P3132538 (640x480)

 

 

P3132554 (640x480)

 

En del av sjöarna ligger med fördämningar för kraftverk och samlar upp vatten som kommer uppifrån glaciärerna och vattnet är turkost på ett nästan overkligt sätt.

 

P3132532 (640x359)

 

 

P3132551 (640x360)

 

 

P3132555 (640x359)

 

Själva bilkörningen går bra. Vägarna till Queenstown har som sagt gått via bergiga trakter men själva vägarna ligger till allra största delen väl avvägda i dalgångarna och slingervägarna från i lördags, när vi åkte ut till Akaroa, har i princip lyst med sin frånvaro.

 

P3142579 (640x359)

 

Tio mil innan Queenstown stannade vi till i en liten stad där dom sålde grönsaker och frukt från trakten till riktigt bra pris. Vi passade på att fylla upp med lite av varje. Bland annat färska majskolvar och pumpa som vi har grillat nu på kvällen.

Queenstown är, precis som reklamen om staden säger, den plats i Nya Zeeland där precis alla aktiviteter man kan tänka sig går att boka in. Det är bungyjump, båtturer i sakta mak eller i svindalde fart ner för någon flod, cykelturer, linbana uppför berget och en lång rad andra saker man kan tänka sig för att både koppla av och höja adrenalinet i kroppen till max.

Efter en dryg månad på resande fot så har vi kommit in i ett helt annat tempo. Vi har till exempel pratat om att tvätta vår smutstvätt i 3 dagar nu – imorgon kanske vi gör det.

Vi spelar spel, fikar, läser och lallar omkring på ett vis som vi aldrig gör annars. N har köpt garn idag för att kunna fingervirka och M har också lärt sig hur man gör. När vi åker bil så ritar dom lite, lyssnar på musik eller saga i sina iPhones och dagens 20 mil i bil gick nästan utan en enda protest och fråga om när vi skulle komma fram.

Husbilen fungerar bra som boplats. Eftersom vi bor på campingplatser hela tiden så lagar vi i princip all varm mat i de kök som finns där. Idag grillade vi lite kött tillsammans med dom majskolvar och den pumpa vi köpte på vägen. Vi unnade oss faktiskt också några glas vin till det som omväxling till det vatten som annars är basdrycken.

Imorgon ska vi åka linbanan uppför berget med mat i ryggsäcken och rejält med kläder på oss. Rapport om detta kommer säkert.

On the roads!

Så kan vi då äntligen kalla oss för campare på riktigt!

P3102461 (536x640)

Efter att i lördags ha blivit utsläppta från fängelset i Christchurch så hämtade vi ut vår husbil, en Volkswagen Quattro. Lagom stor med fyra sovplatser, kök, litet badrum och med ratten på fel sida! Barnen har fått låna varsin bältesstol och det fanns till vår glädje riktiga bälten till dem (detta var något som vi bekymrat oss för en del innan). 

Innan de lämnade ut husbilen till oss fick vi kolla på en 15 minuters lång instruktionsfilm där de visade hur man tömmer toan, slasken, sätter på gasen och strömmen och lite sådant. Vi bestämde oss snabbt för att endast använda toan i KRIS. Det rummet får istället agera garderob och hyser nu plats för våra resväskor. Vart vi skulle ha dem annars är en gåta.

K fick äran att börja husbilsäventyret med att köra ut ur Christchurch. Ett par rondeller, trafikljuskorsningar, en felkörning och några vägarbeten senare så var vi ute ur stan och på väg mot Akaroa, en liten mysig stad med fransk prägel vid kusten 8 mil från Christchurch.

P3102472 (640x359)

Vägen dit var upp och ner för bergen på slingriga vägar och vi bodde på en camping som också låg högt upp i bergen med fantastisk utsikt över staden och havet. För att komma till centrum fick vi gå ner för en lång, brant stig. Väl därnere så gick vi och kikade i små söta butiker, köpte lite mat och så testade tjejerna stadens lekplats. Helmysigt ställe, fullt av pensionärer.

P3102481 (640x478)

N och M älskar campinglivet och campingplatser. M är däremot ganska skeptiskt till det här med att åka husbil och förstår inte riktigt vitsen med det. Hon tyckte att de knappa 20 milen som vi åkte i söndags för att förflytta oss till Timaru var oerhört trista och deklarerade ganska snart att så långt tänker hon inte åka någon mer gång.

Campingen vi stannat på i Timaru har allt man kan önska. Stor uppblåsbar studsmatta precis utanför vår plats. Lekplats med linbana, fräscha toaletter och badrum, med badkar. Dessutom springer här om kring en massa söta ankor. Kan inte bli bättre och det fattade N och M snart och föreslog omgående att vi skulle stanna här mer än en natt och så fick det bli.

Dagen har ägnats åt en promenad ner till havet och Caroline Bay som bjöd med stor härlig lekplats och minigolfbana som vi lyckades få lov att spela på trots att det var stängt. Därefter en tur till city för att köpa lite strumpor och tights till barnen och träningskläder till föräldrarna. Här är nämligen kallt med frisk och klar luft. Solen däremot är varm och lyser starkt så att man behöver solglasögon även när det är molnigt och skulle molnen få för sig att försvinna så känner man att solen är brännande het. Nätterna är kalla, men husbilen bjuder på högljudd värme och tjocka täcken.

P3122511 (640x359)

Det är gott att kunna laga sin egen mat och framförallt att kunna förvara mat i kylskåp. Det innebär att vi kan äta vad vi vill och när vi vill. Nästan. Igår när vi stannade för att steka pannkakor och för första gången använda husbilens spis så lyckades vi inte att få på gasen och blev därför utan pannkakor. Snopet så klart. Det visade sig sedan att det inte var något fel på spisen och gasflaskan var inte heller tom, det var helt enkelt en idiotsäker spis och vi lyckades inte begripa oss på den utan hjälp. Tur att det finns mackor och frukt! Funkar ju alltid.

Nu har vi bara en viktig sak att ordna med innan vi kan åka vidare inåt landet mot bergen och Lake Tekapo imorgon. Vi måste ordna något bra ställe där M kan förvara sina leksaker och böcker under tiden som vi åker så att resan blir uthärdlig även för henne.

Christchurch i jordbävningens spår

Det var en nätt liten tripp från Sydney till Christchurch som vi har klarat av idag. Från 25 grader varmt till 13 grader och blåsigt är en omställning i sig efter nästan en månad i tropisk värme.

Skillnaden mellan att åka till Australien, och de rigorösa säkerhetskontroller i kvadrat som vi då fick gå igenom, var vid resan till Nya Zeeland något helt annat och betydligt mer avspänt.

Väl framme på Christchurch flygplats passade vi på att ta ut lite dollar i ännu en valuta och köpte dessutom ett mobilt bredband hos Vodafone nu när vi ska vara mobila i "vår" husbil som ska hämtas upp imorgon förmiddag.

Sedan blev det en Airport Shuttle in till vårt vandrarhem som är ett gammalt fängelse och där rummen är de gamla cellerna. Vi har ett dubbelrum med separata dörrar och en gemensam dörr som kan reglas inifrån.

 

P3092450 (480x640)

Tidsskillnaden för oss har nu blivit exakt ett halvt dygn före svensk tid. Vi plussade på ytterligare två timmar nu när vi tog oss till Nya Zeeland.

En promenad från vandrarhemmet till centrala Christchurch tog ungefär 25 minuter men av det centrum som vi hade tänkt oss att se var merparten helt avspärrat fortfarande mer än ett år efter den kraftiga jordbävning som stan drabbades av i slutet av februari förra året.

Ett exempel är Bridge of Rememberance som genomgår omfattande reparationer till en kostnad av motsvarande 11-12 miljoner svenska kronor till följd av jordbävningen:

 

P3092453 (640x359)

Sprickor i fasaderna, avspärrade områden och helt rensade tomter mellan andra fastigheter är tydliga tecken på förödelsens kraft. De butiker som normalt sett har sina lokaler innanför det som idag är avspärrat byggområde ligger antingen i träda eller har tillfälliga butiker som är inrymda i containers som har fått skyltfönster på sidorna.

 

P3092457 (640x359)

På vandringen tillbaka handlade vi lite frukostmat och godis för kvällen och morgondagen. Det var riktigt gott att konstatera att prisnivån här är betydligt lägre än i Sydney i alla fall. En chipspåse kostar mindre än i Sverige.

Det är nämligen så F mäter prisnivån. Istället för Big Mac-index är det chipsindex som gäller. I Sydney var index 35 kronor per påse och här ser den ut att ligga runt 15 kronor…

Imorgon är det som sagt dags för husbilsäventyret att börja med allt vad detta nu innebär i ett land med vänstertrafik…

Drömmarna kommer allt närmare ett förverkligande

Nu är det faktiskt mindre än 3 månader kvar till dagen D när planet lyfter från Landvetter för att ta oss ut på den långa resan.

Aktiviteten här på bloggen har inte varit speciellt frekvent. Senaste inlägget är från början av augusti. Men det betyder inte att det inte har hänt något. Alla bokningar är nu spikade och en massa praktiska saker har förberetts och en del är pågående.

Exempelvis har vaccinationerna klarats av till hälften kan man säga. Det återstår en vända i början av december och lite Dukoral att peta i oss när det närmar sig ännu mer.

Efter detaljstudier av reglerna för de olika flygningarna har vi kommit fram till att den stora bagen på hjul som var tänkt att användas är för stor och skulle riskera innebära en massa extra kostnader på resans gång. Istället har ytterligare en riktig resväska införskaffats som komplement till den vi redan hade som andraväska. Till detta kommer vi sannolikt att ta någon mindre kabinväska som checkas in.

Vi har också försett oss med inresetillstånd till USA så att vi inte stoppas på LAX någon gång i april nästa år.

Resan mellan Los Angeles International Airport och Las Vegas var till en början tänkt att klaras av med buss. Men när vi insåg hur pass billigt det var att flyga istället så fick det bli lösningen.

I Las Vegas hoppas vi fortfarande att barnens kusin, som är Au pair i Seattle, kan komma och möta upp oss. Vi får se hur det blir med den saken.

En annan trevlig sak är att vi nu med största sannolikhet kommer att få sällskap under den sista veckan av resan, den i New York, av svärföräldrar som äntligen bokat in i alla fall flygbiljetterna dit.

Det går självfallet att sitta hur länge som helst med olika delar av planeringen för en så här pass omfattande resa som det ändå handlar om. 

En stor del är praktiska förberedelser med bokningar och annat nödvändigt. En annan del handlar om att finna ut vad som kommer att bli så fantastiskt med det hela och vad är då inte bättre än filmsnuttar av olika slag från delresmålen:

Cooköarna

 

New Zealand

 

 

Sydney

 

 

Singapore

 

 

Key West

 

 

På hemmafronten har vi även sett till att säkra upp lite extra genom att ha installerat ett larm med videoövervakning. Detta tillsammans med goda grannar och andra välvilligt inställda släktingar ska fungera som underhåll och övervakning under tiden vi är borta.

När vi nu snart närmar oss december så brukar det gå snabbt i vanliga fall, men nu när även detta ligger så nära efter årsskiftet så börjar det nästan kännas lite pirrigt faktiskt.