Husbilslivet i Florida…

… skiljer sig rejält från husbilslivet på NZ. Husbilen är större och därmed bekvämare, med sin automatväxling är den lättare att köra, men eftersom den är både längre och bredare blir det trixigare att ta sig fram med den (och då är den ändå minst på alla campingar vi har varit på hittills). Kylskåpet är större, sängarna bredare och vi har bättre matplats. Det är bra.

Vägarna är både, två, tre, fyra och ibland fem gånger större än vad de var på NZ. Vägskyltningen typ 100 gånger sämre, som gjort för att köra fel med andra ord. Vi har flera olika kartor, ingen är den andra lik, det finns så många vägar att välja på så man blir alldeles stollig. Att passera Miami i rusningstrafik var ett svettig äventyr och då valde vi ändå betalvägen för att komma förbi så smidigt som möjligt.

Även det lilla är stort. Vägarna ut till Key West, som vi hade inbillat oss skulle bjuda på fantastiska vyer utmed havet visade sig under långa sträckor vara lika trist som vilken väg som helst, vi har har liksom redan sett hur många snabbmatskedjor som helst, det var inte det ville se. Stundoms bjöds dock på fin utsikt, till exempel när vi åkte över Seven Mile Bridge. 

P4154022 (640x480)

Campingsplatserna är stora och påkostade med pool, golfbanor, tennisbanor och välsorterade affärer. Husbilarna som finns där är enorma, men vi ser nästan inga människor ute, fast att de är här. De sitter och trycker i sina husbilar. Det är flera dagar sedan vi såg andra barn på campingarna och lekplatserna lyser med sin frånvaro till barnens stora förtret.

Just nu bor vi på en strandnära camping i Ft. Pierce. Det betyder att det inte tar mer än 15 minuter att ta sig dit med bil, samma sak var det på Key West. När vi däremot skulle åka in till centrum i Key West så hade allt det stora blivit pyttelitet och det var lika omöjligt att parkera den stora husbilen där, liksom det var nästan omöjligt att ta sig ut ur staden med dess smala och enkelriktade gator överallt. Den utflykten slutade med att vi istället för att strosa runt i gamla stan hamnade på en sandaloutlet en bit utanför att vips så hade hela familjen ytterligare varsitt par sandaler.

Vår bild av Florida var att här finns massor av fina, fantastiska stränder. Key West blev vi lite lätt besvikna på vad det gällde den saken. Stranden var fin, absolut, men vattnet var grumligt och botten svampig. På väg från Key West stannade vi på berömda John Pennekamp Coral Reef State Park för att snorkla och gotta oss på den berömda stranden. Här var besikelsen total. Stranden var minimal och stenig. Snorkelområdet var inhängnat och vattnet kolsvart och grumligt. N såg en liten färglös fisk och det var allt. M stack ner huvudet i två sekunder och gick sedan upp igen. Och det betalade vi 10 dollar för att få vara med om. Dagens strandbesök har dock varit mer tillfredställande, det bjöd till och med på en trevlig livvakt a´la baywatch som K naturligtvis var tvungen att prata en stund med, om vattensäkerhet på just den här stranden och så. N älskade att leka i vågorna med sin simring och försökte precis som surfarna att fånga de bästa vågorna för att få så bra fart som möjligt. Dessutom fanns det en stor lekplats i anslutning till stranden.

 

  • P4174062 (640x480)
  • P4174063 (640x480)
  • P4174051 (640x480)
P4174051 (640x480)

 

Vi förstår att hela kusten här bjuder på fantastiska stränder som denna men det är väldigt otillgängligt för oss vanliga. Stora delar förvaltas av enorma bostadsområden med flådiga villor och där vågar ju ingen köra in med en stor husbil.

Förutom strandbesök så har dagen bjudit på storhandling. Det var angenämt. Tre personal engagerade sig i vår shopping och kommande besök på stranden. En scannade varor, en packade och en tredje kom med långa förklaringar om hur vi bäst kom till stranden. En av dessa män körde sedan ut vår kundvagn till husbilen och hjälpte F att packa in alla påsarna i bilen innan han önskade oss all lycka till på vår fortsatta resa. Sånt kan man ju leva länge på. Dessutom har vi nu ett välfyllt kylskåp med massor av god mat, det gör också campare lyckliga och trots att allt inte har varit så som vi har tänkt oss här så blir hela Florida förlåtet efter en sådan här dag!

 

  • P4174075 (640x480)
  • P4174085 (640x480)
  • P4174091 (640x480)
P4174091 (640x480)

 

 

Det är ingen vanlig dag idag

Det är N´s 7:e födelsedag!

GRATTIS!

Födelsedagen har firats med sång, paket, hemma(husbils)gjord glasstårta, lekar, bad och en tur på Florida Keys, ända ut till Key West där vi skall stanna två nätter!

N, som under tiden vi har varit iväg har lärt sig klockan fick idag en egen klocka. Detta innebär att vi alla är högst uppdaterade om vad klockan är idag!

P4143974 (640x608)
P4143989 (640x471)
P4143964 (640x397)
P4143957 (640x292)

P4143996 (640x480)

 

Första dagen på det andra husbilsäventyret

Vi kom fram till Tampa igår kväll efter 7 timmars flyg uppdelat på två flygningar och ägnade kvällen åt att äta lite och sedan slappa på hotellrummet där den fria uppkopplingen gjorde att vi kunde kontrollera vår ekonomi och uppdatera lite appar och annat skoj.

Det har varit en aningen hysterisk dag som började med att taxichauffören, som körde oss från hotellet i Tampa till biluthyrningsföretaget, undrade vad det var för ställe vi skulle till i den delen av stan. Det visade sig dock inte vara något fel på själva företaget även om hon undrade varför vi inte hämtade ut bilen redan igår som vi bokat. Vår information om detta hade inte gått fram med andra ord.

Efter genomgång av dokument och bil så var vårt första mål att åka till WallMart och köpa två bilstolar till barnen då det bara finns midjebälten i husbilen. Biluthyraren har slutat med att hyra ut dessa då det är olika regler som gäller runt om i landet.

Att finna ett WallMart visade sig inte vara så enkelt som vi trodde. Efter någon felkörning och koll på andra ställen så kom vi ändå fram till en och hittade vad vi ville ha även om den billigaste varianten inte fanns inne. Vi handlade även mat där som lastades in under tiden som bilstolarna surrades fast.

Vi kom inte så långt förrän N säger att hennes stol lutar och vi får köra in på en parkering och flytta henne så att hon nu sitter på sidan av bilen istället för bakåtvänt som M gör. Frid och fröjd i ungefär en halvminut när vår inhandlade frukt ramlar ner från skåpet som vi lagt den i. Stannar igen och K tror att F glömt stänga luckorna.

På väg ut från den här parkeringen så tar F en lite för snäv kurva och kommer för nära en skylt. Resultat: en repa på sidan av bilen som förhoppningsvis går att gnugga bort. I nästa kurva ramlar frukten ut igen och alla utom F skrattar hysteriskt. Den får ligga kvar i diskhon tills vi stannar någon timme senare…

Efter detta går färden söderut ut i Florida betydligt bättre. Till skillnad mot i Nya Zeeland så går färden här inte på några slingrande bergsvägar utan på tre- elle fyrfiliga motorvägar med en sedvanligt dålig amerikansk skyltning som bjuder in till felkörningar.

Vi passerar St Peterburg och siktar sedan in oss på vår första amerikanska campingplats i Sarasota. Eftersom vi inte förbokat blir vi ombedda att köra in på en parkering och invänta assistans. Denna assistans består av en man i en golfbil som hämtar K och köra henne dom hundra meter det är till receptionen. Hon blir sedan körd tillbaka och vi följer efter mannen i golfbilen som lotsar oss till vår plats innan han vinkar in oss exakt så som han vill att vi ska stå och gör en noggran genomgång av alla anslutningar av vatten, avlopp, el och antennuttag för kabel-tv.

Vi har ju varit vana vid en ganska avspänd stämning som husbilsfarare i NYZ, men här känner vi oss lite underlägsna kan man säga. Runt om oss står husbilar som är stora som stadsbussar och som är utrustade med platt-tv på 40 tum och det mesta som vi har hemma i vårt hus. Något kök att laga mat i, som vi kunde göra i NYZ, är det inte tal om här. Ska det lagas mat så sker det i bilen.

 

P4123904 (640x359)

Inte vår bil

 

 

P4123924 (640x360)

Vår bil…ser ni repan?

 

När vi väl var framme så var vi helt apatiska och gjorde inget på några timmar innan vi samlade kraft och gick iväg till poolområdet där den kvinnliga delen av familjen badade lite. Maten som sedan lagades var nog det bästa på hela dagen och nu ligger vi och myser i varsin sidensovsäck i överslafen samtidigt som barnen snarkar i sin säng där nere-

Imorgon är tanken att fortsätta söderut och tvärsöver till Floridas östkust där nästa stopp blir någonstans ner mot Key Largo.

Leaving Las Vegas med lättnad

Det är väl så med dom allra flesta platser på jordklotet, men frågan är om inte Las Vegas mer än någon annan stad måste upplevas med egna ögon och öron för att man ska första vad det handlar om.

Andra besöket här skiljer sig ganska mycket från det första nervösa och fnittriga 2004 när allt fokus låg på att vi skulle gifta oss. Men det är ett andra besök som inte på något vis ger mersmak till ytterligare ett.

Vi har idag varit ute och vandrat mellan hotell, kasinon och nybyggda köpcentra längs strippen. Blinget, blinkandet och den halvmörka miljön, som är densamma överallt på varenda kasino 24 timmar om dygnet året runt, framkallar i alla fall inget välmående hos oss. Förmodligen behöver man göra som så många andra gör här för att det ska var uthärdligt, nämligen springa runt med en drink eller en öl i mer eller mindre gigantiska glas för att trubba av det hysteriska en aning.

P4103879 (640x359)

P4103874 (640x480)

Efter att ha varit ute i Valley of Fire igår och återigen såg Las Vegas skyline norrifrån så var vi alla tre vuxna i bilen ganska överens om att det vi såg inte kändes som om det var på riktigt. Visst är det riktiga byggnader som skjuter i höjden längs med Las Vegas Boulevard men det känns som en kuliss i en filmstudio snarare än en verklig plats där människor bor. Och så är det ju förvisso också. Det är ingen som bor där detta larm och denna hysteri är som värst. Det är besökare som lever om i några dagar innan dom åker hem och vilar upp sig.

What happen's in Vegas stays in Vegas sägs det ju och för att förstå vad detta handlar om så måste man ändå åka hit och uppleva det. Vill man festa om när som helst på dygnet, klädd hur man vill, på ett ställe där få höjer ett ögonbryn över någonting så är detta den perfekta platsen!

P4103898 (640x480)

Leaving Las Vegas imorgon med lättnad för att, via Minneapolis, ta oss över landet till Tampa i Florida där ett nytt husbilsäventyr väntar på torsdag morgon. Den här gången på höger sida av vägen…

Tillbaka på brottsplatsen

För snart åtta år sedan var vi i Las Vegas och passade på att gifta oss ute i öknen i något som heter The valley of fire och en plats där som heter Rainbow Vista.

Ett löfte från den dagen, som finns bevarad på filmen från bröllopet, var att vi skulle återvända dit igen med våra barn en vacker dag.

Den vackra dagen hade kommit just idag när vi hyrde en bil och, tillsammans med barnens kusin J som mött upp oss i Vegas de här dagarna, körde den dryga timmen som det tar ut till Valley of fire.

Grejen är den att vi inte visste exakt var platsen låg, eller vad den hette, men det kom som en uppenbarelse till K när hon såg skylten som det stod Rainbow Vista på. När vi väl kom fram dit så kände vi direkt igen oss och nostalgin var påtaglig.

Istället för bröllopstårta och champagne som vi fick den där majdagen 2004 så åt vi idag en liten picknick.

Så här såg det ut en gång i tiden:

6001707404_91bae31d83_b (426x640)

Och så här såg det ut idag när vi var tillbaka på brottsplatsen:

P4093840 (640x480)

 

Efter återbesöket vid Rainbow Vista körde vi J till flygplatsen så att hon kunde åka hem till Seattle igen. Imorgon ska vi göra Vegas mer på allvar och mer om det rapporteras om efter det.

Bilderna från paradiset

Nu är vi på plats i USA, och Las Vegas, för några dagar en denna fullkomligt galna stad. Mer om detta kommer, men nu handlar det istället om de bilder från våra nio dagar på Cook Islands och ön Rarotonga som vi inte har kunnat ladda upp på något vettigt vis tidigare.

Så här kommer 22 bilder med ett visst fokus på sol, sand och vatten:

 

  • P3313472 (640x360)
  • P3313506 (640x480)
  • P3313519 (640x361)
  • P3313524 (640x480)
  • P4013528 (640x480)
  • P4013532 (640x359)
  • P4013555 (640x479)
  • P4013576 (640x480)
  • P4013590 (640x480)
  • P4013594 (640x359)
  • P4033615 (480x640)
  • P4033618 (640x480)
  • P4033633 (640x480)
  • P4033639 (640x469)
  • P4043658 (640x359)
  • P4043676 (463x640)
  • P4043678 (640x480)
  • P4043682 (640x359)
  • P4043685 (640x359)
  • P4043692 (640x480)
  • P4053706 (640x480)
  • P4053776 (640x480)
P4053776 (640x480)

 

Lost in Paradise, på riktigt!

Vi har börjat fundera på hur sjutton vi har hunnit med allt vi brukar göra. Här släntrar vi oftast ut från frukosten vid 10, när de skall stänga. Sen hinner vi knappt till stranden för snorkling, bad och kajakturer innan det är dags för en ”mocktail” och glass, inte långt därefter är det dags för smörgåspaus och därefter bad i poolen. Det blir kväll och dags för middag lika plötsligt varje dag och det är svårt att hinna med i tid och då lagar vi inte ens maten själva.

På plats i paradiset

Det har varit tyst från oss några dagar nu och det beror till viss del på att internetuppkoppling på Cook Islands är hårdvaluta – 85 kronor för 50 MB. Men mest beror det på att vi har kommit till den av alla resans destinationer som är allra vackrast och mest avkopplande.

Flyget hit gick som det skulle och allt var lugnt ända tills planets landningshjul precis nådde landningsbanan men istället för att landa och bromsa så lyfte planet omedelbart igen och gick upp några hundra meters höjd. Piloten meddelade att det berodde på att det inte fanns någon vind att ta hjälp av när han skulle landa på den relativt korta landningsbanan. Det andra försöket gick bättre och väl inne i ankomsthallen, väntandes på väskorna, så satt en man i 70-årsåldern i Hawaii-mönstrad skjorta på plattformen mitt i bagagebandet och spelade och sjöng polynesisk musik för oss. I denna positiva anda fick vi sedan lyssna på en taxichaufför som pratade och skämtade oavbrutet under färden till vårt hotell, The Rarotongan Beach and spa, som ligger nere i det sydvästra hörnet av Rarotonga. Välkomnandet på hotellet bestod av två killar som tog väskorna och pinnade iväg med dem till vårt rum under tiden som vi bjöds på apelsinjuice och checkade in.

Dagarna som har gått sedan vi kom hit i torsdags eftermiddag har kretsat kring poolen och stranden som ligger precis intill hotellet. Stilla Havet ligger på och skapar hela tiden vågor som är minst någon meter höga, men dessa vågor bryts något hundratal meter ut där korallreven går och innanför denna i lagunen är det om inte lugnt så i alla fall minimala vågor mer eller mindre hela tiden.

Korallrev innebär också en massa fisk och dessa har K och N utforskat under några snorklingsturer därute. N har övat några gånger och idag flöt hon omkring där ute i en kvart och kikade på fiskar i olika färg och storlek. M har nu kommit över gränsen och hoppar på samma vis som N hejdlöst rakt i vattnet i poolen. Resorten vi bor på är välkänd och inte minst är den det för alla de bröllop som sker just här. Än så länge har det varit ett bröllop varje kväll utom i söndags.

Det är också en resort som ligger förhållandevis isolerad ifrån butiker och matställen. Det finns någon restaurang ett hundratal meter bort, men annars är det minst någon kilometer för att handla något vilket givetvis hotellet vet om och tar betalt utifrån. En sak som är dyrt alldeles oavsett hotellet eller annat inköpsställe är vattnet på flaska som kostar 25-30 kronor för 1,5 liter. Vi löser det genom att koka kranvatten i vattenkokaren på rummet som vi sedan fyller upp våra flaskor med. F märkte dock att det var bäst att vänta med att fylla på flaskorna tills vattnet kallnat lite. Den första han fyllde med för varmt vatten krympte till 70 procent av sin storlek…

Som ni kanske kommer ihåg så bokade vi in oss här istället för det urpsrungliga alternativet, som ligger på den sydöstra delen av ön, och vi ångrar oss inte en sekund över det även om det är lite dyrare. Här ingår det en frukost varje morgon och mycket av allt som finns här i aktivitetsväg ingår. Badhanddukar hämtar vi ut varje morgon. Vill vi snorkla eller ta en tur med kajakerna är det bara att gå och hämta utrustning för detta till låns i 3 timmar.

Förresten så behöver vi inte heller ha med oss några pengar när vi lämnar hotellrummet. I alla fall så länge vi inte avser lämna hotellområdet. Det är nämligen så att allt som vi köper går att sätta upp på rummets slutnota. Smidigt är det samtidigt som det gäller att hålla koll på hur många glassar man köper…

Det har varit en del moln men till största delen är det soligt och värmen är inte alls så fuktig och hög som den vi levde med i Malaysia. Temperaturen ligger mellan 27-30 grader och en lätt vind hjälper till så länge man är på stranden. Eftersom det är platt längs med kusten runt om ön, som bara är drygt 3 mil runtom, så är det enkelt att ge sig ut och springa. F har tagit ett par eftermiddagsrundor och K var på söndagsmorgonen ute på sin första.

Idag måndag har vi tagit bussen till huvudstan på ön och i landet som heter Avarua. Lokalbussarna har två olika tidtabeller – en för bussen som går clockwise och en som går anti clockwise och man hoppar på och av i princip där man ropar att man vill. Vi har vandrat omkring på huvudgatan i Avarua i stan i några timmar, ätit lunch och dessutom har barnen fått varsitt snorkelset som dom redan hunnit testa i poolen.

Av alla de ställen vi har varit på hittills, så är Rarotonga det ställe där det känns minst exploaterat, på det vis man är van vid på öar där sol och bad är huvudattraktionen. Det existerar inga butiker längs gatorna som säljer badringar, hinkar, solhattar och billiga kopior av matchtröjor. Det är en stillsam ö som fortfarande känns genuin i jämförelse med mycket annat. Samtidigt så går det inte att låta bli att fundera över hur situationen egentligen ser ut i förhållande till vår egen. När vi idag satt och åt lite glass och drack Coca Cola så pratade vi med några äldre män som bor på ön. Dom hade precis fått sin pension för två veckor och firade detta med lite god mat. Deras pension är 400 dollar per månad, vilket motsvarar ungefär 2200 kronor, som betalas ut i två delar varannan vecka.

Bilder från strandlivet på Rarotonga får ni ge er till tåls med tills vi har kommit till Vegas och kan ladda upp dessa utan att ruinera oss.

Imorgon blir idag igår

Efter en sovmorgon och lugn start på dagen vandrade vi några kilometer genom stan till Auckland Museum. Där finns en lång rad olika avdelningar i den stora, tre våningar höga, byggnaden. Vi gick igenom de flesta av dom och stannade till mest där det visades gamla leksaker, den med fokus på det maorierna och där hela vulkanlandet Nya Zealand egentligen har uppkommit genom en lång rad vulkanutbrott genom miljoner år tillbaka.

Egentligen är det inte en fråga om landet kommer att drabbas av ett större vulkanutbrott igen utan hur nära i tiden det ligger. Faktum är att just Auckland där vi nu befinner oss är den del av hela Nya Zealand som först bildades i ett enormt utbrott. På museet fanns också en hel våning med fokus på krig som Nya Zealand varit mer eller mindre inblandade i genom år. Lagom, lite halvtorr men trevlig utflykt.

Auckland överlag har faktiskt inte haft så mycket att bjuda på förutom vissa guldkorn av shopping, då främst strandraggarshopping. Bänkarna vid hamnen där vi intog våra McFLurrys var inte heller så dumma, det berodde nog dock mest på att solen lyste på oss. I övrigt var hamnen ganska trist den också.

När vi nu lämnar Nya Zealand så gör vi det med ett stort frågetecken. Bajsar Kiwifåglar verkligen kiwifrukter?

Nu är väskorna återigen ompackade och imorgon fredag den 30 mars går vi upp tidigt för taxi mot flygplatsen och avfärd 10.30 till Cooköarna och nio dagars "semester" på semestern med sol och bad mitt ute i Stilla Havet. Väl framme på Cooköarna så är det helt plötsligt torsdag den 29 mars på eftermiddagen igen och vi har en hel extra dag i livet att ta tillvara på. Det är skillnad det mot en vanlig sketen sommartidsomställning.

Vårt hotell The Rarotongan Beach Resort ligger ner i det sydvästra hörnet på huvudön Rarotonga dit Air New Zealand tar oss. Vi håller tummarna för att verkligheten är så nära deras egna bilder som möjligt:

image from therarotongan.com

image from therarotongan.com

 

18 dagar och 260 mil senare

Som ni redan har förstått så har vi nu lämnat ifrån oss husbilen och gått in i nästa fas av resan.

Från campingplatser till hotellrum.

Vi har haft en lugn och skön avslutning på vår resa runt i Nya Zeeland.  I Rotorua stannade från lördag eftermiddag till måndag morgon. Söndagen ägnades åt en marknad och lite bad på campingplatsen och innan vi lämnade stan så gjorde vi ett besök på Te Puia, parken med geysrar, puttrande lera och gamla maoribyggnader. Geysrarna var häftiga att se och barnen älskade det lilla huset där det bodde två kiwi-fåglar i mörkret, men i övrigt var det i vanlig nyzeeländsk anda  en ganska trist och dyr tillställning.

P3263352 (640x480)

Nästa stopp i Cambridge innebar den första restaurangmiddagen under hela vistelsen i landet. Det blev pizza och Ginger beer innan vi tog oss tillbaka till husbilen och solnedgången.

P3263385 (640x359)

Igår körde vi sedan hela vägen upp till Auckland och den sista natten på camping i utkanten av stan. Vi städade bilen, åt upp den sista maten, lekte på lekplatsen, sprang varsin runda i Aucland Botanical Garden och spelade lite schack.

Inlämningen av husbilen idag gick smidigt och redan vid tjugo över tio var vi framme vid vårt hotell inne i Auckland, Bianco off Queen, där väskorna fick stå i väntan på incheckning efter 14.00. Den tiden spenderade vi på stan genom att spendera pengar på lite helt nödvändig shopping.

P3273387 (640x481)

Sammanfattningsvis så får campinglivet med husbil i Nya Zeeland höga betyg. Vi har kuskat runt i 18 dagar och kört 260 mil och det är enkelt att ta sig fram i landet med väl utmärkta vägar och annan viktig information.

Det har fungerat bra med matlagning både i bilen och på campingplatserna där det oftast funnits väl utrustade kök och grillplatser med gasgrillar att använda utomhus. Det som varit lite bökigt i vår bil har handlat om flexibiliteten mellan dag och kväll/nattläge och att barnen fått sitta allra längst bak i bilen under färd vilket gjort det lite svårt att kommunicera med dom under de längre sträckorna.

Skillnaden mellan syd- och nordön har varit markant på flera sätt. Vägarna är, även om dom inte var dåliga på sydön, markant mycket bättre på nordön. Till stor del beror det på att det inte alls är lika bergigt där och säkert också på att det bor betydligt fler människor i norr.

Även om vi åkt runt i nästan tre veckor så känns det som om vi bara har provsmakat på något som har så enormt mycket mer att ge.

Bäst med att vara på ett hotellrum, eller lägenhetshotell som det faktiskt handlar om nu, är ytorna. Vi har ett vardagsrum med kök, två sovrum med breda sängar, en toalett med tvättmaskin och torktumlare och en stor terass. M gillar mest av allt den nya boken:

P3283413 (640x481)

Imorgon blir det en tur till Auckland Museum som ligger i Domain Park ett par km från hotellet.